Som rubriken lyder och som de flesta nog redan vet nu så är jag faktiskt hemma nu. Jag har lämnat paradiset i Hawaii och återvänt till mitt trygga Norrby i Sverige nu. Anledningen till att vi tog oss hem nu och inte nästa vecka som planerat var på grund av problem med vårat 90 dagars tillstånd i USA. Vi hade från början råkat boka biljetter som innebor att vi mellanlandade i Los Angeles på den 91:a dagen och det visade sig att det skulle kunna ge oss stora framtida problem med att återvända till USA. Därför valde vi att boka om och istället åka hem en vecka tidigare. Vi krångade något gräsligt med det här och inte ens personal på flygplatsen i Sverige visste något om hur allvarligt det skulle vara. Vi fick information om att det var lugnt och att flygplatsen ansågs som en internationell plats och därför spelade det ingen roll. Så vi la ingen större energi på att ändra något fram tills dess att vi fick kontakt med den amerikanska ambassaden. Då visade det sig att det kunde ge en del hårda följder. Jag och Ida valde att inget säga till folk utan istället överraska dem här hemma. Tyvärr lyckades iallafall inte jag något vidare med någon av mina överraskningar men det var kul ändå, haha. Efter en 40 timmars lång resa med 10 timmars väntetid i LA och 5 timmars väntan i Toronto och dessutom ett försök till att försöka styra om hela sin dygnsrytm med 11 timmars skillnad var man helt slut när man kom hem. Jag spenderade därför 15 timmar i min säng sovande djupare än någonsin och vaknade till solnedgången vid 3 tiden på eftermiddagen. Så grymt konstigt! När jag kom hem möttes jag av god mat, föräldrar och dessutom min fina vän Sara som utan att jag hade någon aning hadene fått reda på min tidiga ankomst och valde därför att överraska mig istället. Det var fantastiskt kul! Tack alla! Det är skönt att vara hemma :) Här kommer lite bilder ifrån min sista kväll i Hawaii:

I söndags fick jag möjlighet att besöka en typsik Hawaiians kyrka. Den så kallade Kahikou Congregational chuch. Det var en mysig liten byggnad som låg upp mot bergen vi Captain cook området. Direkt när man kom innanför kyrkportarna fick man en krans hängd runt sin hals och man blev väl mottagen av hela församlingen. Mötet bestod av kramar, psalmsång på hawaiianska och engelska, ukelele instrument, framträdande av en familj med otroligt vackra röster, predikan, födelsedag- och bröllopsdagsfirande, hawaiiansk dans och även vi som var där för första gången fick gå fram och presentera oss. Det var en fantastiskt go stämning i hela församlingen och man kände sig direkt som en i familjen. Efter mötet bjöds det på hawaiiansk lunch och efterrätt. Supermysigt!

Veckan har bestått att ett flertal hejdå igen. I måndags lämnade två underbara svenskar som stått mig nära denna platsen för att bemöta vintern och stormen hemma. Vi åt mat på splashers (gamla vanliga stället) och hade de allmänt gött med havsutsikten och solnedgången. Trots att jag vet att jag kan träffa dessa tjejer om bara någon vecka så svider det i hjärtat att behöva se dem lämna. För det bästa är ju trots allt inte den här platsen, utan människorna man har omkring sig. Den här platsen är ju, för mig, inte densamma om 5 år tillexempel, eftersom att det då inte är samma människor - ligger så mycket sanning i det. I tisdags hade vi festkväll på ett ställe som heter Kings mansion. Alla klädde upp sig och det bjöds på god dessert och talangshow. Lite kul när något annorlunda händer här. Onsdagen bestod ytterligare av jobbiga hejdå. Två fantastiska danska vänner lämnade denna plats och vi fick ytterligare spendera kvällen på splashers tillsammans för en sista middag. Idag (torsdag) har jag varit och simmat med rockar för första gången. Det var sjuuuukt obehagligt men coolt att faktiskt ha gjort. Jag tycker inte om att befinna mig i havet när det är mörkt och när man inte ser vad som faktiskt befinner sig under en. Har läst en hel del om hajattacker på Maui de senaste månaderna och man skrämmer gärna upp sig själv lite extra. Men alla överlevde ikväll som tur var! Rockarna var enorma och deras gap likaså. Men de simmade bara runt i cirklar väldigt nära en utan att egentligen bry sig om oss. Jag är glad över att ha gjort det iallafall, eftersom det inte blev något simmande med delfiner som jag hade hoppats på, haha!

Kollegorna under thanksgivingslunchen