Veckan har bestått att ett flertal hejdå igen. I måndags lämnade två underbara svenskar som stått mig nära denna platsen för att bemöta vintern och stormen hemma. Vi åt mat på splashers (gamla vanliga stället) och hade de allmänt gött med havsutsikten och solnedgången. Trots att jag vet att jag kan träffa dessa tjejer om bara någon vecka så svider det i hjärtat att behöva se dem lämna. För det bästa är ju trots allt inte den här platsen, utan människorna man har omkring sig. Den här platsen är ju, för mig, inte densamma om 5 år tillexempel, eftersom att det då inte är samma människor - ligger så mycket sanning i det. I tisdags hade vi festkväll på ett ställe som heter Kings mansion. Alla klädde upp sig och det bjöds på god dessert och talangshow. Lite kul när något annorlunda händer här. Onsdagen bestod ytterligare av jobbiga hejdå. Två fantastiska danska vänner lämnade denna plats och vi fick ytterligare spendera kvällen på splashers tillsammans för en sista middag. Idag (torsdag) har jag varit och simmat med rockar för första gången. Det var sjuuuukt obehagligt men coolt att faktiskt ha gjort. Jag tycker inte om att befinna mig i havet när det är mörkt och när man inte ser vad som faktiskt befinner sig under en. Har läst en hel del om hajattacker på Maui de senaste månaderna och man skrämmer gärna upp sig själv lite extra. Men alla överlevde ikväll som tur var! Rockarna var enorma och deras gap likaså. Men de simmade bara runt i cirklar väldigt nära en utan att egentligen bry sig om oss. Jag är glad över att ha gjort det iallafall, eftersom det inte blev något simmande med delfiner som jag hade hoppats på, haha!