Min söndag spenderade jag på ett ställe som kallas för Captain Cook. Det var ett ställe med perfekt snorkling där man kunde se fiskar och djur i alla möjliga färger och former. Det blev snabbt djupt och bara några meter ut kunde man inte ens se havsbotten vilket var något obehagligt. I vanliga fall brukar man kunna se delfiner ifrån Captain Cook men den turen hade vi inte med oss denna dag. Jag börjar faktiskt tro att det inte är meningen att jag ska få simma med delfiner trots allt.. har alltid otur med mig, haha! Det var en lång och jobbig hajk till Captain Cook. Man fick parkera bilen ovanligt långt ifrån för att sedan vandra i en ojämn väg i nedförsbacke cirka 4 kilometer. Väl nere simmade vi runt i en bra stund och åt lunch för att sedan vandra tillbaka samma väg fast i uppförsbacke. Denna dagen bestod av stekande sol och jag började må väldigt dåligt på vägen tillbaka, så min vandring uppåt var jobbigare än någonsin. Men tillslut kom vi upp och jag fick komma hem för att vila. Tror den konstiga reaktionen jag fick berodde på solen, maten och att jag inte är helt fysiskt frisk. Lite läskigt var det iallafall, men det gick över snabbt. På söndagskvällen åt vi ute på thairestaurang då 4 väldigt fina människor hade sin sista kväll här i Kona. Det är alltid lika tungt att behöva säga hejdå till folk men jag är glad för att många utav dem kommer att finnas tillgängliga hemma i trygga Sverige. Jag börjar inse allt mer att det inte är många dagar kvar tills det är min tur att åka hem och paniken börjar sakta ta form samtidigt som jag ser mer och mer fram emot att komma hem. Kommer var mycket blandade känslor att behöva lämna denna plats. Här kommer lite bilder ifrån söndagen:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ojoj, vart ska jag börja.. Jag har haft en fantastisk vecka med massor av händelser! Jobbet har flytit på som vanligt med undantaget om att vi under fredagen åt pizza tillsammans av de pengar som vi har samlat ihop genom dricks som vi har fått. Det var en hejdå fest för vår fantastiska houskeeping chef Isabell som åker ifrån oss här idag. Alltid lika mycket känslor och tankar när någon lämnar vår lilla bubbla här.. Under tisdagen fick jag även vara med på en DTS dag med en man som heter Gord Whyte. Han var väldigt bra och berörde väldigt många människor här. Själv befann jag mig på en helt annan plats den här helgen. Jag tillsammans med 11 andra personer tog nämligen flyget över till Honolulu för att känna på storstadslivet lite mer. Det var som att åka på semester. För när man har jobbat och varit så länge här i Kona så känns det inte riktigt som att den här platsen är något semesterställe faktiskt, så det var kul att komma iväg lite. Vår hela lilla resa började med att vi genom många diskussioner om vart vi skulle äta ute slutade med att klockan blev för mycket och alla restauranger stängde så vi hamnade på McDonalds, haha. På lördagen var vi ett gäng på 7 personer som åkte iväg till norra delen av Oahu för att hoppa fallskärm. Trots att dagen bestod av cirka 5 timmars väntan så var det såå värt det! Den korta stunden man fick falla fritt var helt obeskrivlig. Och känslan av att ta steget ut från planet har nästan gett mig minnesluckor på grund av att allt bara var så sjukt. Men oj vad jag älskade det! Jag skulle lätt kunna göra det en gång till bara för att kunna ta till mig mer om vad som faktiskt händer. Jag hade iallafall superkul. Under lördagskvällen gick vi ut och åt tillsammans och satt på Waikiki beach. Söndagen spenderade jag bara på stan med shopping och mat. Det blev ganska stressiga dagar eftersom vi inte hade mycket tid, men jag är nöjd och det var samtidigt kul att komma tillbaka till Kona. Idag är jag sjuk och ligger hemma i feber. Känner verkligen att kroppen säger ifrån efter denna intensiva vecka, så en dag i sängen är verkligen nödvändigt. Här kommer iallafall lite bilder ifrån helgen:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Idag har jag befunnit mig på världens högsta berg och man räknar från bergets fot (havsbotten) till toppen. Jag har varit på toppen av Mauna Kea som är en inaktiv vulkan på 4205 meters höjd över havsytan. Trots att vi fick ta oss dit sittandes i truckens bakdel och möttes av kall blåst för att sedan befinna oss i minusgrader med starka vindar högst uppe på toppen så var det såå värt. Utsikten var fantastiskt och vi stannade för att se solnedgången. Det är flera gånger jag har lagt kommentaren om att jag ser fram emot att komma hem till kylan då man kan mysa med varma kläder och varm choklad - och det var precis det som jag fick göra idag. Det var kallare än någonsin och dåligt med syre i luften, men otroligt vacker utsikt. Vi alla sprang in och ut i bilen för att snabbt ta några kort och sedan behöva värmas igen. Min slutsats av detta var att jag inte alls längtar hem till kylan längre. För det var så otroligt skönt att komma ner till värmen igen, puh! hehe. På tillbakavägen stannade vi på ett turistcenter där vi åt nudlar och drack varm choklad. Det kändes ungefär som att man satt i en skidstuga uppe i fjällen. Väldigt knäppt hur det kan vara sådana kontraster på en och samma ö faktiskt! Vi fick även skymta den vackra stjärnhimlen som var klarare än någonsin. En grym kväll helt enkelt!

 

Trots att det var lördag idag så gick jag upp vid klockan 6 på morgonen för att hoppas på turen om att kunna se några vilda delfiner för första gången. Vi var ett tjejgäng på 8 personer som mötte upp en kvinna nere vid piren strax intill där vi bor. Hon gav oss parvis var sin kajak och vi paddlade långt ut i havet med soluppgången som utsikt. Det är vid soluppgången som delfinerna drar sig närmare land och därför är chansen större att man ser dem då. Vi paddlade runt i cirka en halvtimme innan vi såg ett gäng fenor sticka upp från vattenytan ganska nära oss. Vi sjöng alla möjliga sorters sånger i försök att locka till oss dem, men de var snabba och inte alltid synliga så det var svårt att hinna ikapp. När vi lyckades komma i sidled med dem och de bara befann sig en knapp meter ifrån oss slängde sig alla i vattnet för att kunna få en närmare titt. I vissa fall kan delfinerna bli väldigt lekfulla och börja simma runt en, men idag verkade inte vara någon sådan dag. Trots ett 10 tal delfiner så försvann de snabbt och jag hann bara få en kort skymt av dem under vattnet. Efter det lyckades vi inte hitta dem igen och gick istället över till att snorkla med mindre fiskar. Jag är nöjd och glad för vad jag fick se, men hoppas kunna hyra en kajak igen för att ett försök på egen hand se mer av dem en annan morgon. Måste uppfylla mitt mål om att faktiskt simma med dem, och vågar inte riktigt kalla det här som ett fullbordat mål ;)

Jag har gjort en liten kortfilm om den här dagen också som ni kan se här under. Om ni kollar noggrant framför kajaken på det andra filmklippet så ser ni ett par delfiner som sticker upp sina fenor. Även det som man ser långt borta under vattenytan där efter är delfinerna. Det var den enda skymten jag lyckades få med min trogna Gopro kamera. Enjoy!

 

 

 

Denna veckan har varit jättebra. Den har gått fort och mycket saker har hänt men jag har haft så otroligt kul. Många äventyr trots att vissa blivit mer misslyckade än andra. På torsdagskvällen drog vi långt bort med en buss för att simma tillsammans med rockar. Men väl framme var tillfället inte alls passande på grund av till största delen för stora vågor så det slutade med att vi chillade på ett hotell allt för länge och fick tillsist ringa efter hjälp med skjuts hem. Fredagskvällen spenderades på en restaurang där vi firade Andrew för hans födelsedag som var idag. Vi åt goda hamburgare och hängde nere vid piren där efter. Blev många härliga stunder där. Idag har jag varit på ett grymt äventyr till djungeln där vi sökte oss djupt in bland växterna till en vattenrutchekana. Det tog nog cirka 2 timmar för oss att ta oss dit på grund av mycket fotografier och problem med att hitta rätt. Vi möttes av vattenrör högt upp i luften som vi fick balansera över, stigar som var lagda längst de brantaste backarna från bergen, dimma överallt och vattentunnlar som vi fick i princip krypa igenom. Överallt var det skyltat med "do not pass", men trots det fortsatte vi framåt och kom till sist fram till vårt mål - watersliden! Det var egentligen ingen riktigt vattenrutchekana, alltså den var inte byggd för det syftet utan snarare för att leda vatten. Men det gick verkligen superbra att åka ett par rundor i den. Tillbakavägen var värre då vi var blöta och kalla. Vi befann oss så högt upp att vi kunde skymta molntäcket rakt över oss vilket innebar längre temperatur och mer vind. Skorna var förstörda på grund av lera och vatten. Men  trots mycket slit så var det såå värt det! Verkligen bland det häftigaste jag har gjort. Gör ett försök att ladda upp en liten kortfilm här om dagen som jag har gjort lite snabbt via mobilen. Så får ni en bättre inblick i om hur det verkligen var:

Ikväll har vi haft halloweenparty här på Hale Ola (stället där alla mission builders bor). Det blev en riktigt lyckad fest och alla gick verkligen in för det. Superkul! Jag och Josefine var ett gammalt par och det slutade med att vi vann bästa grupp utklädnad, woho! Vann en flaska med alkoholfri champange, skål på den :D