Idag har jag befunnit mig på världens högsta berg och man räknar från bergets fot (havsbotten) till toppen. Jag har varit på toppen av Mauna Kea som är en inaktiv vulkan på 4205 meters höjd över havsytan. Trots att vi fick ta oss dit sittandes i truckens bakdel och möttes av kall blåst för att sedan befinna oss i minusgrader med starka vindar högst uppe på toppen så var det såå värt. Utsikten var fantastiskt och vi stannade för att se solnedgången. Det är flera gånger jag har lagt kommentaren om att jag ser fram emot att komma hem till kylan då man kan mysa med varma kläder och varm choklad - och det var precis det som jag fick göra idag. Det var kallare än någonsin och dåligt med syre i luften, men otroligt vacker utsikt. Vi alla sprang in och ut i bilen för att snabbt ta några kort och sedan behöva värmas igen. Min slutsats av detta var att jag inte alls längtar hem till kylan längre. För det var så otroligt skönt att komma ner till värmen igen, puh! hehe. På tillbakavägen stannade vi på ett turistcenter där vi åt nudlar och drack varm choklad. Det kändes ungefär som att man satt i en skidstuga uppe i fjällen. Väldigt knäppt hur det kan vara sådana kontraster på en och samma ö faktiskt! Vi fick även skymta den vackra stjärnhimlen som var klarare än någonsin. En grym kväll helt enkelt!