» Regnbågar och svensk mat

Idag har det hänt så mycket bra saker här. Hela dagen började med att jag fick ett rätt så konkret bönesvar. Igår när vi var på stranden låg jag och läste ur en bra bok som heter "himlen finns på riktigt", som handlar om en 4 årig pojke som under en stund dör och kommer till himlen. I boken beskriver pojken himlen som ett ställe med massa glada färger. Han kallar det för regnbågar. Och jag började fundera mycket över det där med regnbågar då det i Bibeln beskrivs som ett tecken från Gud. När jag låg hemma på kvällen tänkte jag mycket över bönesvar och att jag verkligen skulle behöva ett just nu då det såklart styrker ens motivation. Så jag bad lite enkelt om att Gud skulle visa mig en av sina regnbågar och det var liksom inget mer med det. Det regnar inte ofta här och jag har inte sett någon regnbåge här innan. Så idag på morgonsamlingen när jag är som allra tröttast, känner mig förkyld och bara tycker att allt känns allmänt jobbigt så hör jag någon ropa "look at the rainbow" och på himlen framför mig skådar jag en stor regnbåge. Och det syns inte ens något regn i sikte. Wow, där satte han mig verkligen på plats! Den lilla grejen gjorde hela min dag så mycket bättre. Till lunch serverades det dessutom idag svenska köttbullar med ris och brunsås. Måste säga att det var ett bra försök av amerikanarna men det slår ju aldrig det svenska! ;) men det duger gott och väl. Vi fick även sluta tidigare från jobbet vilket var väldigt skönt. Solen höll i sig in på eftermiddagen så vi hann gå till stranden och senare till Walmart för att shoppa. Nu på kvällen har jag myst med smoothie och tittat på svenska serier i samband med att tjejerna skriker när en kackerlacka befinner sig i byggnaden.
 
 
God is so creative
 
 

» Mile 88 beach

Idag har jag liftat till en av de vackraste stränder jag någonsin skådat. Stranden heter Mile 88 beach. Det tog ungefär en halvtimme att ta sig dit då man fick vänta in någon snäll människa som kunde skjutsa en (och ja alla ni som blir oroliga nu, vi liftade väldigt många tillsammans och det är heller inga konstigheter här så det gick fint). Väl framme möttes vi av en klarblå himmel och vattnet likaså. Aldrig sett så ett så klart hav. Det var som en enorm pool. Dock var vågorna väldigt stora idag så man drabbades av en del mindre kallsupar. Vågorna här kan verkligen bli starka och det är viktigt att man har kontroll över sin simning. Havsytan ändras hela tiden och vågorna kommer alltid i olika oväntade storlekar. Dras man med en stor våg så tappar man verkligen helt kontrollen, vilket jag har drabbats av ett par gånger. Man förstår att de ännu större vågorna kan orsaka väldigt mycket skada. Samtidigt är det väldigt roligt att röra sig med vågorna och så länge man tar det lugnt så är det ett enormt vardagsnöje. Jag blir som ett barn där i när man stojjar och hoppar runt i det sköna vattnet, hehe. 
 
 
Josefine och Paulina uppe i farten
 
 
 
 
 

» På tour längst bergen

Idag hängde jag med ett gäng mission builders på en tour till ett berg med platser över det typiska Hawaii. Vi såg höga berg med stup ner till havsgränsen, träd i otroliga former och en värme som gjorde varenda panna svettig. Vi började en vandring högst uppe på toppen och tog oss neråt till en svart sandstrand. Sanden på en svart strand är egentligen krossade lavastenar som blivit till så små bitar att det ser ut som sand. Vågorna var enorma så vi höll oss ifrån vattnet, men stället var omringat av höga berg och skog vilket gjorde utsikten så vacker! Vandringen upp för berget var det jobbigaste och man fick dricka mängder med vatten, vilket man får göra alla dagar här i princip. På vägen hem stannade vi för att testa Hawaiis macadamia nuts. Det var riktigt gott faktiskt och något som jag gärna skulle kunna ha som lördagsgodis hemma. Fanns mängder med olika smaker och former. Och allt odlas här. Vi var hemma från touren runt 4 tiden och kvällen har spenderats med frukt och marabou (jag tog med mig mycket hit, mhhh) framför en typiskt hawaiiansk film. Filmen heter "Soul surfer". En fantastisk film med en grymt budskap som även är verklighets baserad. Handlar om en surfare som blir av med armen i hajattack men ändå inte ger upp det hon drömmer om. Man blir dock ganska uppskrämd av den med tanke på att man befinner sig på samma plats som händelserna utspelade sig, men absolut en film som är värd att se oavsett vart man befinner sig. Imorgon ska jag bara försöka njuta av solen för en gångs skull. Man behöver verkligen vila ofta här. Så mycket intryck och människor som man möter hela tiden. Ibland är egentiden guld värd! 
 
 
 
 
 
 



» Studentanländande

Nu har alla studenter som ska göra en DTS på University Of The Nations i Kona anlänt. Man märkte direkt skillnad på folkmängd omkring arbetet. Plötsligt är det långa köer till maten och man ser nya ansikten överallt. Jag fick gå till disken idag och det var stressigare än vanligt såklart. Att diska tallrikar, bestick och glas från 700 pers är inget man gör på 10 min så att säga. Jag har verkligen fått medkänsla med mattanterna ifrån skolan hemma nu, hehe. Men alla är tacksamma och man får komplimanger hela tiden för arbetet som man gör, så det gör en ganska peppad ändå! På lunchrasten idag hann jag, Sandra och en ny dansk tjej som heter Anette springa ner till poolområdet och sola en stund innan molnen tog över himlen. Det var verkligen välbehövligt! Man hinner liksom inte njuta så mycket av vädret i veckorna eftersom man jobbar när solen är framme, och på eftermiddagen är det alltid molnigt. Så man får passa på under helgen! Fredagskvällen spenderades på ett välkomstmöte för alla nya studenter. Det bjöds på faktiskt väldigt god hawaiiansk mat, huladansare och lovsång. Alla nationer som är här presenterades och det var verkligen många. Flera olika länder i från varje världsdel i hela världen. Känns nästan lite som att hela världen har samlats på en punkt här. Häftigt ändå! Lovsångsmötet berörde mig verkligen, 700 människor står och dansar och sjunger utan att egentligen tänka så mycket på omgivningen. Folk gör som de själva vill och uttrycker sig helt på sitt eget sätt. Det var mäktigt, så de mötena kommer jag verkligen se grymt fram emot framöver! 
 
 
 
 
 

Den här låten här under har varit i mitt huvud hela dagen. Vi har haft den som lovsång och mina kollegor lyssnade på den idag. Satt och lyssnade på den lite själv nu och den är verkligen bra! Vill gärna dela med mig av det.

"Spirit lead me where my trust is without borders
Let me walk upon the waters
Wherever You would call me
Take me deeper than my feet could ever wander
And my faith will be made stronger
In the presence of my Savior"

 
 

» Tacokväll

Idag sprang jag min första löprunda här, och den spenderades i ösregn. Vad faktiskt helt perfekt att springa i regn då det annars skulle vara alldeles för varmt. Idag har jag även varit med på min första shoppingonsdag. Varje onsdag åker vi till de stora shoppningcentrumen Target eller Walmark. Där kan man köpa allt, verkligen allt! De har kläder, skor, möbler, elektronik, mat m.m och allting är mycket billigare i jämförelse med Sverige. Så man blir ju lite smått tokig av att gå där inne! Ikväll samlade vi ihop ett cirka 20 tal mission builders och köpte taco ingredienser. Så ikväll har vi haft en tacokväll! Det var mycket trevligt. Det är otroligt mycket svenskar här nu, har hört att vi kommer bli ett 20 tal när alla har kommit. Så svenskarna tar nästan över stället och på så sätt använder man gärna inte lika mycket engelska, vilket är synd. Men allt blir vad man gör det till så det är bara att prata engelska även med sina hemtraktsfolk! Känns ändå ganska skönt att ha så många hemifrån här faktiskt.
 
 
Magnus och Jona 
 
 
Molly och Jara (Jara är från canada)
 
 
Nachochips gjorda på svarta korn, faktiskt goda!
 

» Att våga lita på Gud

På bilden nedanför ser ni mig tillsammans med en tjej som heter Corrie (rätt stavning den här gången), Corrie är från Kina. Hon har varit min "boss" på jobbet under min första vecka och redan från första dagen så har jag verkligen diggat denna tjejen! Idag slutade hon som mission builder därför att hon ska göra en DTS på universitetet istället. När någon lämnar så bjuder alltid Tom (vår riktiga boss på jobbet) oss på glass och vi har en trevlig stund tillsammans. Hon berättade då sin historia om hur hon faktiskt blev en mission builder och alla blev helt häpna. Trots ett fruktansvärt hårt år bakom sig så ville hon åka till Kona och göra en DTS nu i september. Men folk hade sagt att hon borde komma hit en månad tidigare för att komma in i kulturen och språket. Så hon åkte hit en månad tidigare utan att veta vart hon skulle bo, helt ensam och tänkte att hon skulle förlita sig helt på Gud. Hon planerade till och med att bo på flygplatsen i över en månad (!!!), men insåg när hon kom fram att det blir svårt när flygplatsen har varken väggar eller tak... Haha! När hon kom hit hade hon ingen aning om mission building, men väl framme i Kona bad hon Gud om hjälp. Då kom en polisman fram och hjälpte henne och vips så blev hon mission builder här. En så otroligt modig kvinna, inte många människor som skulle våga göra något sånt. Stor respekt till henne, kommer verkligen sakna henne på jobbet. Hon gav så mycket glädje omkring sig. Men idag anländer det 13 nya mission builders så det blir spännande :) Jobbet går bra men är ganska så slitigt. Hela veckan har vi skurat golv med händerna, målat balkonger, storstädat rum inför studentanländan och sen mängder med disk. När studenterna kommer imorgon blir det inte lika jobbigt med städningen, men disken blir desto värre. Jag får bara försöka påminna mig om varför jag gör det här och vara glad för det fantastiska jag har här. För lönen jag får här är mer värd än pengar!
 
Where is the safest place to be?
- right where God wants you to be.
 
 
Här ser ni den fantastiska utsikt jag får dras med varje dag på jobbet:
 
 



» En kväll vid solnedgången

Naturen här är alltid så vacker. Det finns så mycket här som får en att fascineras av hur vacker den här världen faktiskt är. När jag städade på hotellet idag och gick ut på en av rummens balkonger blev jag helt ställd av den fantastiska utsikt som rummet hade. Det häftiga är att den här ön har faktiskt allt; nere vi stranden är det alltid soligt och varmt, längre upp mot berget där många bosätter sig är det kyligare och högst uppe på berget finns det till och med snö. Dessutom gör vulkanberget att det blir ganska molnigt här på eftermiddagen men om man vill finns det områden dit molnen i princip aldrig når. Alltså kan man välja mellan alla årstider här, hur häftigt är inte det?! Ikväll var vi och kollade på solnedgången, vilken kanske är något av det vackraste här ändå. 
 
"The heavens declare the glory of God;
    the skies proclaim the work of his hands."
Psalm 19:1
 
 
 
Matilda, Maja och Jara
 
 



» Snorkling, check

Idag har jag varit iväg på en så kallad "Tour with Larry" tillsammans med 4 andra tjejer. Vi åkte till en otroligt fin strand cirka 30 minuter ifrån Kona. Den låg precis vid en stor golfbana med bergen som utsikt. Där snorklade jag för första gången i mitt liv. Så otroligt vackert och kul! Solen stekte på ordentligt och alla blev brända trots solkrämer och skugga. Solen här tar mycket mer än man är van vid, igår blev både jag och Ida brända trots att det var en molnig dag. Så det är jätteviktigt att smörja in sig hela tiden oavsett väder. Idag såg jag även den första regnskuren här, men den varade inte länge. Tänk vilken fantastisk höst man har! Hehe 

Igår hade jag en väldigt betydelsefull stund tillsammans med ett gäng tjejer där vi pratade om livet och Gud. I princip alla jag pratar med är öppna om att berätta om hur de tycker sig ha upplevt Gud i sina liv. Det är häftigt och inspirerande att få höra. Gud blir verkligen verklig här på något sätt. Människorna känns väldigt hoppfulla. Även det vanliga folket ute på stan upplever jag så. Det är fantastiskt att se det. Och det är så intressant att lära sig om hur livet ser ut för folk ifrån olika länder och kulturer. Jag har redan lärt mig mycket och vet att jag kommer lära mig så mycket mer.
 
Här kommer lite bilder ifrån dagens tour:
 
 
 
 
 
 
Jag, Molly och Christine
 

» Magic sand beach

Idag hade jag min första jobbdag som mission builder på University of the nations. Det var lärorikt och svettigt. Jag och en annan svensk som heter Matilda var helt nya på house keeping idag så en fantastisk tjej som heter Corrie och är från Kina hjälpte oss med att hitta och få in rutinerna. Efter ett tag fick jag och Matilda istället övergå till att måla balkongräcken i princip hela dagen. Terminen på skolan har inte börjat än utan sätter igång på torsdag nästa vecka, så just nu är det väldigt lugnt och tomt på universitetet. Men nästa vecka kommer det ungefär 1000 studenter till så då blir jobbet mer ansträngande. Efter jobbet liftade vi tillsammans med stort gäng mission bilders till magic sand beach. En strand ganska nära där både volleybollplan och mindre surfingvågor var tillgängliga. Trots en molnig himmel med enstaka regndroppar så var havet helt underbart skönt och för första gången på länge så kan jag vara i utan att över huvud taget frysa. Jag som alltid är en sådan badkruka annars. Jag känner mig fortfarande sliten och konstig efter flygresan så därför ska det bli skönt med en helg nu direkt efter första arbetsdagen. Jag är väldigt tacksam för denna fantastiska omgivning som jag har här, allt känns jättebra och jag är så fascinerad av denna vackra plats som jag har fått komma till.
 
 
Sandra, Aron och Ida på-väg, hohoho
 
 
 
 

» Första dagen

Jag har fått se några helt fantastiska platser idag. Den här ön är helt otroligt vacker och det känns som att man befinner sig i en enda stor film! Idag fick vi se universitetet och det var otroligt kul, där kommer vi att börja jobba imorgon. Efter en rundvisning gick vi ner till stan och lärde känna området. Vi har nära till både det centrala och stranden, dessutom är det 500 meter till McDonalds, hehe... Så stranden besökte vi självklart också och ett bröllop ägde rum strax intill. Det är ständigt varmt här, känns nästan onödigt att duscha för man är svettig direkt igen! Och det finns gott om djur överallt. Idag har jag sett både sköldpadda, papegoja, kackerlacka och ödla. Annorlunda och häftigt!
 
 
 
Dessa flaggor representerar de just nu pågående studenternas hemland, så namnet "university of the nations" talar för sig själv kan man säga! 
 






» Efter en evig flygtur

Vi har nu efter en otroligt lång dag kommit fram till den stora paradisön på Hawaii. Det första vi såg när vi kom hit var deras urfräcka flygplats. Den hade inga väggar och knappt något tak heller utan bestod av pelare och palmträd, vilket kändes typiskt hawaii direkt. När vi anlände igårkväll var vi grymt trötta men trots det blev vi gott mottagna och kände oss som en i familjen direkt. Jag delar rum med en amerikanare som heter Jeanette och jag har även fått veta att jag kommer arbeta med disk och städ de närmsta tre månaderna, härligt! Nu är det min första morgon här och idag ska vi gå på rundtur för att se området och lära oss våra arbetsuppgifter och platser. Jag lägger ut fler bilder ifrån ön efter idag. Här kommer ett par bilder ifrån flygturen och en ifrån vårt sovrumsfönster nu på morgonen: 
 
 
 
 

» Påväg på riktigt

Igår sa jag hejdå till de som står mig närmast för att åka upp till Stockholm tillsammans med Ida. Jag spenderade min sista kväll i Sverige hos min syster Sofie och fick en knapp två timmars sömn innan det var dags att ta taxin till Arlanda. Jag vaknade med en grymt konstig känsla, blandad med ångest och nervositet, då jag insåg att det är nu som det gäller på riktigt. Jag har länge pratat och sett denna resa som en framtidsplan, men nu är det faktiskt verklighet. Känns konstigt! Så framför mig nu har jag en 24 timmars lång resa fram till mitt mål. 
Hejdå Sverige, vi ses till jul!
Aloha Hawaii!





» Sista dagarna hemma

Jag har fått några riktigt fina sista dagar hemma innan det är dags för Hawaii. Tack vänner och familj! 
Nu drar jag och Ida till Stockholm för en sista natt i Sverige fram till jul!

"Allt förmår jag genom honom som ger mig kraft"
Filipperbrevet 4:13

 
 

 

 

» Just packing my life

 
 
Nu har jag för en gång skull försökt komma igång med packningen. Det är ju faktiskt bara 6 dagar kvar innan äventyret börjar och nerverna börjar verkligen att kännas på riktigt nu! Att packa är dock inte den lättaste uppgiften man har försökt sig på. Våra ledare borta på Kona har bett oss att inte ta med för mycket, därför att kläder finns alltid tillgängligt där. Men trots det finns det ju så mycket som man vill ha med, och det handlar ju faktiskt om 3 månader. Så man vill gärna ha med allt som man tror kommer behövas, och dessutom kanske kunna byta lite kläder då och då... Jag tror jag börjar med att samla ihop allt som jag själv vill ha med. Sen får man väl försöka att rensa ut det som trots allt inte är nödvändigt. För det är ju faktiskt inte sakerna som spelar någon roll där egentligen, utan upplevelsen! Bara jag har flygbiljett, pass och mig själv med så ordnar sig resten :)
 
Ikväll kommer dessutom Ida hit för att vi tillsammans ska gå igenom allt inför resan. Man tänker inte på så mycket annat just nu. Och dagarna framöver är fullbokade med umgänge!!! Och det ska jag njuta av till max.

Dagen får därför sammanfattas med en låt som gör mig taggad:
Phil Collins med On My Way



» Ett besök på fantastisk plats

Idag var jag tillsammans med mina bästa vänner ifrån Värne på besök i Rimforsa folkhögskola. Eftersom de två söta turtorduvorna Josefin och Oscar har börjat på bibelskola där nu, dessutom fyllde Oscar 20 år så vi ville ju självklart fira honom också. Det blev en choklad- och spelkväll med choklad i mängder, och då menar jag verkligen mängder! Dessutom ligger skolan på en kulle precis vi en sjö lite avlägset från samhället men ändå inte långt ifrån. Ett fantastiskt läge helt enkelt. Det var verkligen kul att få komma dit och uppleva folkhögskolalivet för en stund. Redan på en kväll fick man uppleva vilket fantastiskt stämning det är i gänget och människorna är lätta att komma i kontakt med. Jag är sjukt sugen på att göra samma sak någon gång framöver! Jag tror att man lär sig grymt mycket och utvecklas som person där på ett helt nytt sätt. Det gick att känna hur allt är så fort - helt underbart!
 
 
 
 

» Människans bästa vän

Har varit hundvakt åt en söt liten (eller faktiskt ganska stor och stark) Zacko. Han tillhör Joakims föräldrar men då de var på semester fick jag äran att hjälpa till. Zacko är en sån där hund som jag bara kan ha sjukt mycket empati för. Han visar alltid vad han vill och är grymt envis, men han känner också alltid av känslor och söker kärlek. Jag tog med honom på en långpromenad ut i skogen. Solnedgången skymtade bland träden och inga människor fanns i sikte. Zacko var alltid 20 meter före mig med sina snabba ben, men så fort han inte kunde se mig längre stannade han och väntade in mig. Mitt där ute i skogen fanns en sjö och brygga. Direkt sprang Zacko iväg och ut på bryggan för att sedan hoppa i i vattnet. Snabbt gick det i men det var desto svårare att ta sig upp så till slut fick jag sträcka mig ner i vattnet och hjälpa honom, den busen.