Har varit hundvakt åt en söt liten (eller faktiskt ganska stor och stark) Zacko. Han tillhör Joakims föräldrar men då de var på semester fick jag äran att hjälpa till. Zacko är en sån där hund som jag bara kan ha sjukt mycket empati för. Han visar alltid vad han vill och är grymt envis, men han känner också alltid av känslor och söker kärlek. Jag tog med honom på en långpromenad ut i skogen. Solnedgången skymtade bland träden och inga människor fanns i sikte. Zacko var alltid 20 meter före mig med sina snabba ben, men så fort han inte kunde se mig längre stannade han och väntade in mig. Mitt där ute i skogen fanns en sjö och brygga. Direkt sprang Zacko iväg och ut på bryggan för att sedan hoppa i i vattnet. Snabbt gick det i men det var desto svårare att ta sig upp så till slut fick jag sträcka mig ner i vattnet och hjälpa honom, den busen.