Året har inte varit helt perfekt. Vädret har inte varit helt perfekt. Framförallt jag har inte varit helt perfekt. Men det här året har både styrkt mig, skadat mig och inspirerat mig för resten av livet. Jag som inte har kunnat hålla mig i styr åkte ut på en lång resa igen. Den här gången var det annorlunda och som vanligt vill jag alltid hinna med så mycket som möjligt och uppleva allt man kan uppleva. Jag suktar efter äventyr och kickar i livet. Och visst har jag fått massvis utav det. Jag kanske nästan har blivit för bortskämd med det på sistone. Att möta vänner och platser ifrån världens olika kanter. Det har gett en slags känsla av att ständigt längta bort. Längta iväg. Längta vidare. Och kanske fått mig att för en aning glömma bort att här och nu faktiskt spelar roll. Plötsligt lämnar en jämngammal vän världen och tiden står helt stilla för ett ögonblick. Det kunde lika gärna vara jag eller du. Det kommer vara jag och du. Livet är konstigt och kort. Kanske kortare än man tror och hoppas på. Vad är tanken? Vem är jag? Hur kan jag få ut det mesta av livet, må bra, göra bra, samtidigt som jag visar mina nära att jag verkligen älskar dem varje dag? Det kanske inte går. Men man kan prioritera. Man måste prioritera. Det är tillräckligt. Eller är det det? Jo det är det. Men jag vill ju mer. Men jo det är det. Virrigt. Ja virrigt har det varit och virrigt kan det upplevas ännu. Jag har fått spendera en tid till att bara sjunka in i att vara där jag är och den jag är. Att låta tanken få bli en avslappning snarare än ett hot. Och världen förändras. Saker påverkar och kommer närmare mitt eget hemland. Människors liv förändras. Hjärtat brister när tragiska historier blir hörda. Och känslan av att man inte kan göra tillräckligt når en. Frustrationen över att se hur rädslan tar över hos så många omkring en. Frustrationen över att rädsla även når en själv. Tiden går fort och man inser hur det tickar iväg. Att man är ung men ändå gammal. Att man ändå är vuxen. Att man börjat förstå vad verkligheten egentligen är. Att man måste börja fundera och ta ställning i livet på ett moget sätt. Att man måste stå för det man säger. Att man måste handla om det ska ske någon förändring. Men också tillåta sig själv att ta ett steg tillbaka och vila ut.  Året har verkligen varit skakande på så många sätt, men det har också varit glädjefyllt och vackert. Tack till 2015 och alla som delat detta år med mig.